CauseIdon'tevengiveacrapanymore.
hur ska du veta? om ingen lärt dig hur
hur ska du våga chansa? du som aldrig haft nån tur
du vill att jag ska älska någon som bara älskar sitt
men ska jag älska ja då ska det finnas tid att älska fritt.
vad ska jag skriva? för att du ska bli berörd
hur högt ska jag skrika? varje gång jag vill bli hörd
du vill att jag ska fall mot något som du har gjort till ditt
men ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt
ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt
Don't make me laugh, cause I'll have to fake it.
Don't make me laugh, cause I'll have to fake it.
jag ORKAR INTE, jag orkar verkligen inte. Jag förstår mig inte på mig själv.. varför gör jag såhär mot mig själv VARFÖR. jag börjar få pryskiska problem snart... tiden går och maten, tankarna och fettet finns kvar..
Jag säger det varje gng och varje gång sviker jag mig själv. Sluta ät, sluta ät, sluta ät. Jag tänker på det hela tiden även äter jag? och ger mig själv ännu mer ångest? varför gör jag såhär. varför...
Vägde mig i tisdags förra veckan (snälla döm mig inte jag vet att det är äckligt, de tär vidrigt och jag skäms som ett djur). Jag vägde då:
176 cm : 74,8 kg
Ska försöka ta mig och väga mig imorgon uppdaterar då. LOVAR.
siffran sitter i mitt huvud hela tiden. jag kan inte få bort den, kan inte ställa mig i duschen och spola ner skammen i avloppet. jag mår inte bra. Har "fuskfastat" hela veckan förutom de senaste 2 dagarna. Har inte ätit alls nästa, någon frukt här och där. har försökt spy. men inte lyckats (imorgon ska jag ut på krogen och dricka, sen ska jag spy. bara för att känna känslan av att kunna bli tom).
Har träffat en kille. vi kallar honom "han". Han ber mig äta, varför? ser han inte att jag är fet? varför går han och låtsas som ingenting, låtsas som att han bryr sig om mig fast han inte gör det, jag vet att han inte vill ha mig på riktigt. de e bara sex med en gnutta känslor i. Men jag dömer honom inte, hur skulle han kunna vilja ha mig på riktigt, han måste skämmas över mig.
Jag vill ge honom mat hela tiden vill att han ska äta. men varför ska han se på mig när jag äter, ser han inte att jag skäms? Så fort jag tar en tugga av maten så känns det som att alla i hela världen ser mig och att jag väger 1000 kilo att de sitter och dömer det enda de gör, man ser att de äcklas..
ser den feta misslyckade personen stoppa in mat i munnen VARFÖR??!!! Jag stoppar maten i munnen det måste vara äckligt att ens se mig tugga, förstår han inte att varje tugga jag tar gör mig fetare.. varför är han så dum.
Han säger men -"men gumman, du måste ju äta" . -"Jag åt igår". -"det hjälper väl inte idag du måste äta"... varför förstår han inte varför låtsas han som ingenting.
Vi har inte träffats så länge direkt så vill inte berätta att jag haft ätstörningar sen jg var 10 och det är 10 år nu.... men jag vill inte skämmas. Jag ber honom alltid komma hem till mig sent på kvällen för att slippa äta med honom... på morgonen säger jag att jag itne är hungrig, och säger att jag äter i skolan, eller på vägen till jobbet.. jag vill inte ljuga. jag vill itne att jag ska finnas, att han inte ska finnas... jag vill bara försvinna, att ingen ska se mig..
Nu blev det väldigt långt. finns det någon vänlig själ som orkar ge en kommentar på detta så skulle jag verkligen uppskatta det. jag är i min värsta svacka i hela mitt liv.. har sagt det förut men nu är det verkligen på riktigt, jag är inne på sista versen.
det går inte att leva när man redan är död
vill bara ta sats och hoppa nu.
you'll get beauty from pain
blottar mig här med helt för er, så håll i hatten vill inte äckla er med min vikt jag ber om ursäkt :( men måste skriva det så jag ser skillanden med tiden, förlåt om ni mår illla.. :/ Väger mig alltid utan kläder numera (endast underkläder), för att få exakta siffror och på samma våg för att ha något att gå efter.
2010-08-26: 78,0 kg.
2010-08-27: 76,0 kg.
2010-08-28: 76,4 (när jag vaknade)
2010-08-28: 74,0 (just nu)
ska gå ner 20 kg till julafton! <3 Stay strong, starve on!! kämpa!
ABC dieten uppe på min profil.
första dagen på ABC-
Idag är det okej att inta upp till 500 kcal. Men ska försöka äta lite mindre, har ätit en banan till frukost/lunch, tog halv timm frukost, sen halva till lunch. Kommer uppdatera inlägget under dagen om jag äter något mer eller tränar något, samt vikt upp/ned gång.
Status just nu:
Frukost: ca 54 kcal.
Lunch: ca 54 kcal.
Middag: klementin ca 17 kcal
Totalt: 121 kcal.
Cigg: 0
Kaffe: 0
Effe: 0
Motion: -
La undan klementinen, behöver den inte ännu tog ett glas isvatten istället mandarinen får bli senare ikväll.
Nu ska jag ut och ta en promenad med min hund & röka .
& tack JH för kommentaren, betyder så mycket mer än någon kan förstå! <3
I don't know the first time i felt unbeautiful the day i choose not to eat.
jag är äcklig. Äcklig. det ekar i mitt huvud, "äcklig" "äcklig" "ful" "tjockis" "fetto" " fan vilken vidrig människa". Jag äcklar mig själv, jag orkar inte mer. vad har hänt? jag som var på så god väg tränade, träffade vänner tom. gick jag och dog? nej, för jag är redan död.. det går inte att väcka mig, min inre "glöd" finns inte.. Jag är död. FAN, FAAN för mig. varför är jag sån här? varför varför???? önskar att någon kunde byta ut mitt patetiska liv om man nu ska kallad det liv.. flänger runt, åker med dagarna går och ingenting händer. ingen lycka, inget leénde ingenting.. När jag väl ler så är det inte på riktigt, det är för att ingen ska veta hur jag egentligen mår.. Ingen ska veta vem jag är, för jag är en äcklig vidrig mäniska. Alla tror att de känner mig.. men, vem är jag?
Vill inte att någon ska tycka synd om mig för jag har bara mig själv att skylla, säg att jag är patetisk för det är vad jag är. jag är fet. FET, vidrig. vad är värre än fett? Vem har fett på kroppen? vad är jag för äcklig människa? jag har ingen rätt att vara såhär... jag vill inte leva såhär, jag vill inte leva.
Nu eller aldrig, jag ger det ett sista försök, fungerar det inte tar jag mitt liv, det är min sista chans att visa att jag inte är helt värdelös, för vem kan älska en fet människa ? jag är patetisk, inte värd luften jag andas... nu eller aldrig, till julafton, 27/8 - 24/12 nästan 4 månader, 20-26 kilo ska bort... & det är inte omöjligt, jag har gjort det förut... Kom igen nu, vänner på anamia peppa snälla, behöver er mest av allt i hela världen och mer än någonsin..
ni som hittar bloggen & tycker att jag är dum i huvet snälla klicka bort från bloggen istället och kom inte tillbaka, jag väljer inte detta det är en sjukdom jag väljer inte bara bort det på en dag.. det går inte över. aldrig.
hur mår jag?
vem är jag att göra det när jag spottar på mig själv. jag orkar inte mer, jag har aldrig haft det så svårt som just nu, den här svackan, det h'r hatet. hat mot mig själv. vad är jag, vem är jag? vad gör jag med mig själv? vad ger mig rätten att vara fet, vad ger mig rätten att trycka i mig man som omvandlas till fett?
vad är jag för vidrig människa som har alltd etta fett på kroppen? den vidriga känslan av att ha en full mage, vart har den tagit vägen? den känslan som fick mig att sluta äta, känslan som fick mig att må bra igen? vart fan är den, jag är svag, jag är inte stark. inte alls!
hade jag varit stark hade jag varit i mitten av en två månaders fasta just nu, lycklig!!!! jag skulle vara på väg ner igen,m ner i vikt men nu sitter jag här, klen som jag är och äcklad av mig själv, äcklar mig så grymt mycket just nu.. det är dags att ta tag i det enda som betyder något här i livet just nu, vikten. vikten av att kunna vara mig själv igen. 174 centimeter, 55 kilo! just nu, 174 centimeter och 69 kilo. 14 kilo. det kan jag klara. tills jul. på julafton ska jag väga 55 kilo och inte ett jävla hekto mer än det! peppa mig som bara fan och när jag är smal, när jag är jag igen och jag är lycklig då, då ska jag skaffa en pojkvän som kan älska mig för den jag är ...
inte för den har tror jag är, och jag ska köpa nya kläder, fina kl'der och jag ska bli en lycklig mäniska. Den lyckligaste människan på jorden som firar julafton och vger 55 kilo,. och då ska jag äta julmat.! längtar redan! jag ska lyckas! jag ska klara det! jag ska bli jag!!
i swear it's not by choise, but ana has this voice
I swear it's not by choise, but Ana has this voice. Jag mår inte bra idag, jag har ätit wok med lite pasta i till middag, jag har varit odudlig i skolan och jag har inte tränat. jag måste göra 600 situps innan jag går och lägger mig annars måste jag gå och spy. Ena eller andra, jag vill helst slippa ligga över toaletten ikväll. jag är sjukligt trött ändå och vill inte bli tröttare. behöver bra thinspo också, måste in på anamia också känner att jag behöver blogga av mig där också, önskar att du var hemma också "mr.solo" för jag behöver dig, och jag behöver ditt pepp för att fortsätta.
this is the story of a girl
idag har jag iallafall inte ätit så mycket e 2 mackor, ett äpple, några pepparkakor och en bit av en tårta då en släkting fyller år idag/igår söndag. men det känns åt helvete, jag glömde väga mig för jag blev störd hela tiden. men i förrgår så hade jag iaf gått ner 1,5 kilo sen förra veckan. det är bra men inte tillräckligt bra för att jag ska vara glad. kläderna sitter fortfarande tajt, och jag tänker inte sluta förrens jag mår bra. jag mår inte bra utav att ha allt det fett jag har på min kropp. jag blir äcklad, äcklad, äcklad jag vill inte vara i min kropp.
helt seriöst finns det något äckligare än fett? tänk er var fett är, varför det sitter på kroppen och hindrar en från att vara vacker, allt man stoppar i sig är någon form av fett som kommer att fördela sig utöver din annars fina kropp. varför ska fettet bestämma? fick jag leva om mitt liv skulle jag göra det, jag skulle aldrig ha köpt allt godis när jag var liten, aldrig varit en liten tjockis när jag gick i lågstadiet som lät det gå så långt attt jag än idag är tjock, jag hade heller inte gjort vad mina föräldrar ville, att man skulle ta mera mat när man åt. aldrig. imorgon börjar jag mitt bättre liv. ska bo hos en av mina föräldrar ett tag har jag tänkt så jag kan äta sallader varje dag utan att någon ska bry sig. det blir bra, det är så mycket enklara där ute, där mår jag bra jag kan gå ut och gå utan att någon ska bry sig, och utan att någon frågar. jag längtar efter sommarlover så jag kan göra vad jag vill utan att någon behver varken se eller bry sig om vad jag gör.
Stay strong starve on
dagens löfte
Göra 300 situps under dagen. Det spelar ingen roll när, men de ska göras. När jag är ledig eller när det är helg så ska jag göra 600 situps per dag. I somras gjorde jag 300 situps varje morgon och 300 situps varje kväll. Det gav resultat och det kändes bra. Det ska kännas bra igen, jag ska börja träna igen som vanligt. Minst en timme varje dag, promenader kommer igån igen så fort det blir varmt ute igen. Jag ska bli jag igen, jag ska bli vacker och älskad av alla.
ytterligare ett äckligt återseende
Pga min magsmärtor och feber osv var jag tvungen att avbryta min "oberädda" fasta. Det var då jag blev riktigt sjuk, världens förkylning, jag kallsvettades och mådda illa hela dagarna i en vecka låg jag orörlig i min säng och åt 3 gånger det daliga rekomenderade intaget av alvedon och ipren per dag. Kallsvettades och kunde knappt andas.
När man är så pass sjuk måste man också äta och dricka för att hålla igång kroppen, och för att kroppen ska orka bli frisk, samt kunna ta hand om medicinerna jag trycker i mig. Så fort jag blev tillräckligt frisk så började jag fastan, den höll dock endast i 4 dagar. Då jag tränar så pass mycket och ofta behöver jag äta. Tyvär mer än vad jag vill. Jag har inte haft något att säga till om, men det var sista droppen. Jag orkar inte mer, jag vet inte vad jag ska göra. Jag måste ner i vikt, och jag måste det nu. Jag vill vara "jag". Ta mitt liv är inget jag vill, men jag vägrar leva ett liv som fet. Jag måste få hjälp, jag håller på och samlar pengar till en laserfettsugning som gör att fettcellerna inte kan bildas på nytt, men det är dyrt och jag har inget jobb.
Min familj som inte fattar ett skit går inte att prata med. Bara min syster som själv hade anorexia när hon var yngre förstår, när jag gick ner 25 kilo under en mycket kort tid var jag lycklig, men jag mådde inte bra. Att vara över 170 och väga runt 50 kilo är inte bra, men det var jag! Jag vill inte bry mig hela dagarna om hur jag ser ut, vad andra tycker om mig, hur andra ser p åmig för att jag är stor.
Det är ett problem som inte brde finnas, hade jag levt i en värld där jag fick göra precis vad jag ville varenda dag skulle jag träna dagarna ut livet ut och jag skulle svälta mig och spy upp allt jag stoppade i mig allt för att bli vacker, allt för att bli jag. Men i dagens samhälle fungerar det inte så, och jag sitter här och jag är fet. Jag är äcklig. Imorgon och framöver är allt jag ska äta sallad och vatten, om jag så ska dö på kuppen så ska jag få en laserfettsugning och bli av med minst 10 kilo.
förjävligt återseende
Jag hatar min kroppsform, jag ser ut som ett päron. Riktigt gammeldags kvinnokropsform, & det har ajg väl mina gener att tacka för. Usch, jag vill verkligen inte att det ska vara såhär, eller att det ska behöva vara såhär. Hade jag kunnat göra som jag lovat mig själv hade jag varit av med flera kilon nu till jul men NEJ!
Jävla skit, nej nej nej! varför har jag inte gjort som jag lovade mig själv att göra, om jag hade fortsatt att äta mina 400 kcal/dag så hade allt varit så jävla bra. Varför ska jag behöva bli så jävla besviken på mig själv. När det är lov och elle rom jag är sjuk och inte äter på flera dagar, & fastar i hemlighet då är jag lycklig men alla adra dagar är ett rent helvete... Folk kollar ju redan snett på mitt berg med sallad i skolan, vad fan kommer de säga när jag inte äter alls.
Jag klarar inte av det, jag vill inte äta med andra människor. Status just nu:
173 cm, 69 kilo. 100% kroppsfett. Jag vet att muskler väger mer än fett, men det gör mig inte smalare att säga det. Just därfr ska jag ta tag i mitt liv en sista gång och för-i-helvete förändra mig. Hjälp mig!
Jag som brukade vara så duktig, klarade fastan i veckor första gången det blev såhär och tappade 16 kilo? på 2 månader. Jag måste vara stark, jag måste göra det igen. Jag måste, måste bli jag.
It'll take me a long time to get there, but unlike you, I'll get there.
Don't give up what you want most for what you want at the moment.
usch usch usch
Gick för att duscha och tänkte få upp det. Låg säkert 15 minuter över toaletten men inget hände. Precis inget, kunde inte ens spy upp det jag äcklades så mycket av. Det som jag mår så dåligt av klarade jag inte ens av att bli av med.
Gick in i duschen och försökte skölja av det från mitt samvete. Men det gick inte heller. Ska försöka börja lära mig att dricka te. Bara för att få i mig något, frukt och grönsaker är inga problem. Det tillåter jag mig att vräka i mig, så länge det inte överskrider 400 kcal/dag men det är relativt svårt så det skiter jag i. Men när det gäller mat. Då blir jag såå besviken på mig själv. Det spelar ingen roll om det är ytte pytte lite eller en hel fläskfile med en massa sås. Det spelar ingen roll.
Så fort jag svalt det ångrar jag mig. Värsta känslan är att vara mätt. Att vara fylld i kroppen med olika fetter, feta saker och det värsta av allt. Det är när jag inte ångrar mig. Det är det värsta av allt. Imorgon ska jag trotsa att jag är nästan dödligt sjuk och jag ska efter skolan gå till simhallen och simma. Länge, länge säkert 2 timmar. Ska bli av med allt äckligt fett som tynger min kropp och försvagar mig. God natt! Kommer säkert flera inlägg redan ikväll.
