zupersizegirl

Jag har totalt glömt bort min blogg, min dagbok. Det känns hemskt precis som jag gör just nu trots att jag har gymmat 2 timmar imorse, spelat innebandy ikväll i 2 timmar. Jag känner mig hemsk, & jag skojjar inte när jag säger att mina celluliter är överallt. Däremot finns det ett + och det är att jag inte har bristningar. Det är verkligen så hemst fult. Jag hoppas att jag aldrig får sånna igen, nu när jag är mindre har de försvunnit, men min krop är långt ifrån vad den ska vara.

Jag hatar min kroppsform, jag ser ut som ett päron. Riktigt gammeldags kvinnokropsform, & det har ajg väl mina gener att tacka för. Usch, jag vill verkligen inte att det ska vara såhär, eller att det ska behöva vara såhär. Hade jag kunnat göra som jag lovat mig själv hade jag varit av med flera kilon nu till jul men NEJ!

Jävla skit, nej nej nej! varför har jag inte gjort som jag lovade mig själv att göra, om jag hade fortsatt att äta mina 400 kcal/dag så hade allt varit så jävla bra. Varför ska jag behöva bli så jävla besviken på mig själv. När det är lov och elle rom jag är sjuk och inte äter på flera dagar, & fastar i hemlighet då är jag lycklig men alla adra dagar är ett rent helvete... Folk kollar ju redan snett på mitt berg med sallad i skolan, vad fan kommer de säga när jag inte äter alls.

Jag klarar inte av det, jag vill inte äta med andra människor. Status just nu:
173 cm, 69 kilo. 100% kroppsfett. Jag vet att muskler väger mer än fett, men det gör mig inte smalare att säga det. Just därfr ska jag ta tag i mitt liv en sista gång och för-i-helvete förändra mig. Hjälp mig!

Jag som brukade vara så duktig, klarade fastan i veckor första gången det blev såhär och tappade 16 kilo? på 2 månader. Jag måste vara stark, jag måste göra det igen. Jag måste, måste bli jag.